En tanke på att förlora det man byggt upp slår till, följt av kramp i magen och svindel får mig att inse att jag är tillbaka på ruta ett, helt såld och förälskad, kär och älskande.
Den lilla skyddsfågeln i mitt öra som varnat för riskerna och som hejdat en utveckling i mina känslor har sakta kvävts till döds. Utan fågeln börjar jag bli blind, döv, sårbar och lycklig.
"man kan laga en trasig spegel, men man kommer alltid se sprickorna i den" -telophone
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar