I dagens sommarvärme hade ja en kort svart
klänning som framhävde min figur och jag var helt lycklig och
tog en promenad genom stan, ja lovar att tjejerna skulle slitigt mig i
stycken om de fick. Vad har dom ens att göra med min klädsel, om de känner sig obekväma med mina kläder behöver de inte ha dem på sig men varför hata andra som trivs i detta!?

kan inte förstå att "bitch" tanken kommer före "va kul att hon vågar"
tanken. -särskilt när man leeeer mot dem!

Själv blir ja jätteglad när människor är bekväma med
sig själva för då lyfts ja också med OAVSÄTT om det är en glad punkare med grön tuppkam eller en bubblande bimbo med noll nästan klädesplagg på sig för att hon tycker att hon är försnygg för att bära kläder!

-genom att lyfta andra lyfter du dig själv.

24 karat

Han är som en klänning gjord i dollarsedlar, min drömbil och 24 karats guld i butiken Glitter, en syrgastub i rymden, regnet i öken och solen i Norrland. Han är broschen på min kropp och hjärtat i min kropp.

En hyllning till BIMBON!

Viktoria, Jessica, playboy trion och Carolina, de ses som "bimbos".
-Nått som jag tycker är alldeles för underskattat!
De kännetecknas oftast som roliga, lättroade, naiva och söta! - livsnjutare och glädjespridare.
-Jamen, vem vill inte ha sådana vänner!? Ja tror man kan ha hur kul som helst med dem :)
Sen vore de ju trisst om alla var sådana, nån o diskutera med på seriös nivå med lite allvarligare sinnes stämning behövs såklart, men det är ju integrering och mångfald till för.
Jag är less på att tråkiga människor klankar ner på roliga människor! -Nej de kannske generellt inte är lika smarta men vad ska du med din intelligens till utan glädjen!?

-Hur långt har de kommit på att spela på sin "dumhet", och hur långt har du kommit på att spela på din "intelligens"? ;)

En tanke på att förlora det man byggt upp slår till, följt av kramp i magen och svindel får mig att inse att jag är tillbaka på ruta ett, helt såld och förälskad, kär och älskande.
Den lilla skyddsfågeln i mitt öra som varnat för riskerna och som hejdat en utveckling i mina känslor har sakta kvävts till döds. Utan fågeln börjar jag bli blind, döv, sårbar och lycklig.

"man kan laga en trasig spegel, men man kommer alltid se sprickorna i den" -telophone

fotografier

Vi fotograferar lyckliga stunder, fester, evenemang, vänner och familj i trevliga sammankomster, det seglas in i bilder för att minnas i evighet.
-Men var tar alla andra sektioner vägen, smärtan, oroligheten, osäkerheten, längtan, tristessen och allt det andra som uppstår i livet?
Det fotograferas aldrig och i bildarkivet är hela livet sett från, från de bästa raderna i teatern med bara de bästa scenerna.

Hur förvrängt är ett fotoalbum egentligen?