tid, tid suger.punkt.
”5 minuter innan det börjar...,” ”10 minuter kvar till att göra...” ”om en halvtimme ska vi redan ha...”
”du är redan 20 minuter sen...” ”varför kom du på det nu när vi bara har 15 minuter kvar...” ”om vi inte skyndar oss så missar vi ...” ”som går om 3 minuter...” ”nu är det bara 13 minuter kvar...” ”men vi har ju bara en timme på oss att...” ”DU HINNER INTE OM DU SKA SEGA”.

MEN SHITT! TÄNK OM JAG INTE ÄNS VILL HINNA!!!!!!!
mag-ont, ångest, panik. jag fixar inte stress, nämner någon något som ska göras på tid vill jag inte göra det längre.
jag vill inte vara med!

jag kan inte -för att jag är seg och vill inte -för att jag mår dåligt av det springa ikapp med tiden. jag är ingen tävlingsmänniska. jag har absolut inget emot att komma sist, tycker tvärt om att det är ganska skönt att komma sisst för att under tiden man gör vad man än gör få filosofera om livet, möten, det förflutna, fantasivärldar med mera.

jag tycker inte det konkreta i materia är ett dugg intressant och tid är en del av det konkreta som håller materian samman. jag avskyr prylar och prestation som sådan.

jag värderar väl valda ord högre än vardagliga handlingar, och jag njuter riktigt när människor formulerar sig övertydligt med inlevelse, jag älskar det!!

Tidigare kom jag hellre sent och fick en ut skällning än att komma i tid och stressa.

inte ens betalda tågbiljetter kunde få mig att vilja komma i tid alla gånger...

Det ända ärendet i världen som jag gick efter tiden till var jobbet.

Idag ser det naturligtvis lite annorlunda ut, tävlingsinstinkten har väckts till liv, OCH JAG VILL VINNA.

Jag har uppfattat det så att man ska skämmas över bra självförtroende men inte över bra självkänsla. Jantelagen har alltid sugit.